Ensamhetens sked byter plats
Om nätterna brukar jag dricka alldeles för varmt te och skriva texter; inte i hopp om att bokstäverna och orden ska bilda något jag inte är utan mest för att jag har så mycket i mitt huvud. Och denna natten är exakt en sån.
Om jag dansar tillräckligt mycket och svettas ännu mer kanske ensamhetens sked vill byta plats, men killen i brunt lockigt hår som hade haft ögonen för mig fick ögonen för en annan och någonting i mig dog. Så jag smet ifrån festen. Satte mig på stadsbussen som gick mellan Mosås och Lundby via slottet. Det var där i tystnaden som jag för första gången fick tänka. Genom fönstret såg jag inte bara väg lyktor och boskap utan 17 år av mitt liv. Varenda dröm låg som ner bankade gravstenar och passerades i en hastighet snabbare än vad jag förstod. Det hade funnits drömmar om både fotbollsproffs och eviga förhållanden. Men hastighetskontrollanten tycktes acceptera den kraftiga hastighetsökningen och snabbare gick det. För upptagen med allt annat än att bromsa upp. Bara korta tillbaka blickar som lämnade spår av vemod efter sig.
Lika svårt som det är att beskriva landskapsidyller på bild är det att beskriva kärleken. Det går inte att öppna munnen förrän man låter fånig och krymper dess betydelse och hon förstod allt de där.
Vi hade träffats för en vecka sen och jag hade sett att hennes ögon lever men i grunden handlade nog om att jag kunde se mig själv i henne; levnadsglöden och sorgen. Hon är definitionen av det jag skulle jämföra med perfektion. Så vacker. Vacker på särskilda vis och inte många av mina kompisar förstår hur. Varken elegant eller förnäm och hon har fläckar över kroppen i en tid där man inte får ha det och det är därför jag finner henne fantastisk. Hon är intelligent men hade samtidigt fantasi och hon var en sån som såg figurer bland molnen. Och såna ska man ta tillvara på.
Bitter när hon ignorerade mig och slutligen beroende när jag inte fick henne.
De människor runt omkring mig har alltid sen liten sett mig som en pålitlig tjej med lite för långt till mina känslor. Och ordet problem kopplades aldrig samman med mig. Men sen hon kom var det nästan som att känslorna kom för nära. Hon öppnade upp något som varit länge stängt inom mig och sen dess löpte plötsligt känslorna som på greyhoundbanor. Snabbt och okontrollerat. Natten där hjärtat slog tungt som kyrkklockor låg bredvid mig och sa att det löser sig. Vi möttes i en kyss många gånger under den natten. Och ännu en gång hade jag fått smaka på livets heroin. Kärleken. Den stöter vi alla på någon gång och sen många gånger igen, men första riktiga kärleken: bara en.
// Jag
